Kati i Paris

Kati i Paris av Astrid Lindgren är en ungdomsbok som på sin tid kallades för flickbok. Första halvan handlar om när Kati och hennes blivande man samt deras kamrat Eva åker till Paris och vad de roar sig med där. Förutom att Kati och Lennart gifter sig så är de t u r i s t e r. Allt man ska göra i Paris ska de göra. Det enda som knyter ihop den första delen med den andra är att Kati och Lennart önskar sig en bebis och att en snubbe de träffade i Paris dyker upp igen i Stockholm. Denna snubben blir kär i Eva. Kati och Lennart får en bebis.

En helt okej bok, som får okej tack vare några roliga formuleringar. Den ena är när Kati fråga Eva om hon tror de ska få en pojke eller en flicka. Eva svarar att ja, det brukar de flesta få.

Sen sätter Kati fingret på hur det är att leta saker på loppisar:

"Loppmarknaden", säger de och himlar sig, "vilka fynd man kan göra!" Och så visar de en ett par förgyllda ljusstakar som vanligtvis är från 1600-talet och inköpta för 'en spottstyver'. Aldrig något annat än en 'spotstyver'. .../.../... Jag begriper inte hur de bär sig åt! Det är likadant var de drar fram. De går in i en liten lumpbod vid en bakgata och kommer ut med ett av samtidens bästa Rembrandtporträtt i nypan. Det brukar kosta i runt tal tjugu kronor. .../.../... Varför kan aldrig jag göra några fynd som de där människorna kan? s.85

Japp precis så där är det. Folk hittar urtjusiga klänningar för en 50-lapp, de hittar dyrbara konstverk för en tjuga och fina glasföremål och ädelstenar i drivor som de formligen får gratis. Varför hittar aldrig jag sådana fynd???

Fast vissa kanske tycker att jag gjorde ett fynd när jag hittade Kati i Paris?