En liten hattaffär på hörnet

En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna är en myspysbok. Det handlar främst om Ellie Matthews som tar över sin mammas hattaffär. Ellie är också utbildad modist och kan därför ta över hattmakeriet. Sen strålar liksom berättelserna ut från butiken med kortare uppföljningar kring några av kunderna. Lite kärlek blandas in men det är ingen slibbig och hetsig passion med sexscener.

Stöter du på boken så läs den. För om du vill läsa en bok utan hemska tragedier och elaka människor är detta boken!

Niceville och smultron

I går läste jag Niceville. När jag upptäckte att kapitlen i sjok berättades ur tre kvinnors perspektiv blev läsningen genast lättare. De flesta sjok kändes alldeles lagom långa på så sätt att tillräckligt mycket nytt och framåtdrivande hade presenterats samtidigt som personerna växte så sakteliga.

Det är en berättelse som utspelar sig i Mississippi i USA på slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet. Jag är för ung för att ha snappat upp vad som hände då, när det hände men fragment har ju ändå sipprat ner till mig i det lilla landet Sverige genom skola och tv-serier.

Svarta skulle inte integreras i samhället på lika villkor var den gängse uppfattningen. Som började dallra i kanten. Skeeter bestämmer sig för att det är dags för de svarta i hennes samhälle att skildra vardagen och blir nära samarbetspartner med Aibeleen. Aibeleens vän Minny är den tredje kvinnan som berättar i Niceville. Alla tre råkar ut för jobbiga och obehagliga situationer. Det är en urbra bok.

Jag kunde inte sluta läsa innan jag var klar och jag märkte inte hur mycket klockan blev. Runt halv ett i natt slog jag ihop boken och sa godnatt till katten och det lilla huset. Det tycker jag talar för att boken är bra.

I dag på förmiddagen tog jag en promenad i sommarsolen och hittade mognande smultron i vägkanten. Stora tussar av vitklöver som doftar så gott fanns det också gott om.

Coraline av Neil Gaiman - bok och film

Jag har läst Coraline och det var en härlig bok. Läskig och fylld av humoristiska ordvändningar. Den unga Coraline blir ensam i en mystisk värld och får lösa diverse problem med sin egen list och med viss hjälp av en katt. Boken räknas som barn- och ungdomsbok och fungerar från ungefär 12 år. Coraline hittar en dörr som leder in i en spegelvärld av hennes egen. Där finns hennes andra mamma och hennes andra pappa. Det mesta ser likadant ut fast föräldrarna har knappögon och Coraline upptäcker vissa knepiga saker...

Filmen Coraline är fantastisk med sina animeringar, dockor som fått liv och allt vad det nu kan heta i sådan filmteknik som lägger ihop bild på bild och skapar rörlig bild. Jag uppfattar inte den humor jag hittar i boken. Filmens stora minus är att manusskaparna klämt in en pojke som blir någon slags riddare. I slutet av boken är Coraline mycket listig och räknar ut hur hon ska vinna och hon fixar det också. I filmen kommer pojken som en riddare och slår ner filmens skurk. Bu!

Boken är tipp topp med en intressant handling och roligt språk och jag rekommenderar den gärna. Filmen är tipp topp som konstverk men jag blev ledsen över att Coraline inte fick bli sin egen hjälte.

Boken och filmen har recenserats av massor av människor. Boken verkar svår att få tag på i svensk översättning men bibliotek har den säkert. Kolla lite här och där. Imdb.com har intressanta bilder om filmen.

Kati i Paris

Kati i Paris av Astrid Lindgren är en ungdomsbok som på sin tid kallades för flickbok. Första halvan handlar om när Kati och hennes blivande man samt deras kamrat Eva åker till Paris och vad de roar sig med där. Förutom att Kati och Lennart gifter sig så är de t u r i s t e r. Allt man ska göra i Paris ska de göra. Det enda som knyter ihop den första delen med den andra är att Kati och Lennart önskar sig en bebis och att en snubbe de träffade i Paris dyker upp igen i Stockholm. Denna snubben blir kär i Eva. Kati och Lennart får en bebis.

En helt okej bok, som får okej tack vare några roliga formuleringar. Den ena är när Kati fråga Eva om hon tror de ska få en pojke eller en flicka. Eva svarar att ja, det brukar de flesta få.

Sen sätter Kati fingret på hur det är att leta saker på loppisar:

"Loppmarknaden", säger de och himlar sig, "vilka fynd man kan göra!" Och så visar de en ett par förgyllda ljusstakar som vanligtvis är från 1600-talet och inköpta för 'en spottstyver'. Aldrig något annat än en 'spotstyver'. .../.../... Jag begriper inte hur de bär sig åt! Det är likadant var de drar fram. De går in i en liten lumpbod vid en bakgata och kommer ut med ett av samtidens bästa Rembrandtporträtt i nypan. Det brukar kosta i runt tal tjugu kronor. .../.../... Varför kan aldrig jag göra några fynd som de där människorna kan? s.85

Japp precis så där är det. Folk hittar urtjusiga klänningar för en 50-lapp, de hittar dyrbara konstverk för en tjuga och fina glasföremål och ädelstenar i drivor som de formligen får gratis. Varför hittar aldrig jag sådana fynd???

Fast vissa kanske tycker att jag gjorde ett fynd när jag hittade Kati i Paris?

Korten på bordet

Korten på bordet av Agatha Christie (1936) är en bok jag köpte spontant på Myrorna för en femma. Jag läste den således för ett antal år sedan, jag kan ha nämnt det i förbifarten tidigare (på bloggenomkittydrew) och jag tror jag kommenterade den i något annat sammanhang på någon annan blogg. Jag tycker mig nämligen minnas att strax efter att jag läst boken visades ett tv-avsnitt baserat på denna bok.

Nåväl, detta blir alltså en minnesanteckning, ingen bokrecension. På baksidestexten berättas att mr. Shaitana samlar på antikviteter - och mördare. Han bjuder in åtta personer varav fyra har begått mord. Ingen har dock blivit ertappad och fälld för detta brott. Under kvällen mördas mr. Shaitana och Poirot som var en av gästerna får lösa mysteriet.

Jag lyfter fram ett citat om Poirot och mustascher i alla fall...

"...tillät sig Poirot att noga granska hårbeklädnaden på mr. Shaitanas överläpp.
En fin mustasch - en mycket fin mustasch - den enda mustaschen i London som kunde tävla med Hercule Poirots egen.
 – Men den är inte så yvig, mumlade han för sig själv. Nej den är avgjort underlägsen i alla avseenden. Tout de même så fångar den blicken."

Kanske läser jag om denna bok någon gång, jag har den ju i min bokhylla. Om jag inte får ett ryck och rensar ut den...hahahaha.

Döden på Nilen

Döden på Nilen av Agatha Christie (1937)

Baksidestexten:
Ond bråd död i lyxförpackning... Medan M/S Karnak glider uppför Nilen med sitt eleganta sällskap, inträffar hotfulla olyckstillbud - ett efter ett. Vem är det den mystiske okände ibland dem vill skada? Är det den vackra nygifta arvtagerskan Linnet Doyle? Eller den stenrika bestseller författarinnan mrs Otterbourne? Eller är det Hercule Poirot själv? Och vem är i såfall gärningsmannen? Innan gåtan är löst har den behagliga semsesterstämningen förbytts till namnlös skräck. Och mördaren har fått mer byte än som var planerat....

Så här skrev jag på boksidan.net:
2005-01-05 21:00
Rätt spännande, men inga spännande personporträtt och fadda intriger. Inte den bästa deckaren. Men lösningen var bra. Riktigt knepigt uträknat.

Betyg 2

*

Och nu när jag läst flera böcker med Poirot undrar jag hur i hela friden han kunde ge sig ut på båtresa?! Han är ju påstått sjösjuk och brukar rynka på näsan när det nämns att en båtfärd krävs... Nån som vet?

Mord i Mesopotamien

Mord i Mesopotamien av Agatha Christie (1936)

Baksidestexten:
Hela intrigen, som håller läsaren på helspänn och i ovisshet från första sidan till den sista, rör sig kring en akeologisk expedition till områdets rika fornminnen. Men trots de lyckosamma utgrävningarna råder det oro i den lilla expeditionen. Den svensk-amerikanske chefsarkeologens vackra hustru tycks leva i ett tillstånd av oförklarlig otrygghet, ja skräck. Vad är det hon fruktar? Svaret kommer, hemskare och grymmare än någon kunnat ana.

- Det mord som sker verkar dock oförklarligt. Endast med hjälp av den elegant effektive Hercule Poirot kan gåtan ledas fram till bevis mot den som tror sig ha begått det perfekta brottet.

Så här skrev jag på boksidan.net:
2005-01-05 16:50
Den är verkligen så som det står på bokens beskrivning. Man grubblar och funderar, vänder och vrider. Hela tiden. Samtidigt som det händer intressanta saker som driver det hela framåt. Ett intressant persongalleri och alla är misstänkta figurer. Boken berättas av en sköterska som kommer till frun i sällskapet. Sköterskan får hjälpa Poirot i undersökningarna som är så där filuriga som bara Poirots kan vara. Inte så detaljerade miljöbeskrivningar, men helt tillräckliga för att ge struktur och färg åt scenen.

Betyg 4

The Mysterious Affair at Styles

The Mysterious Affair at Styles av Agatha Christie (1920) är den första detektivhistoria där Hercule Poirot löser gåtan. Jag läste den på engelsk av en slump. Jag ville låna en bunt Christie-deckare men minns inte titlarna på de jag läst. Jag plocka ut ett par svenska, varav en jag redan läst och redan än en gång glömt bort, och så vände jag mig då till hyllan med engelska titlar. De har jag inte läst förr så där kunde jag ta vilken som helst utan att fundera. Och så blev det den första med Hercule Poirot.

Boken berättas av Hastings. Han har blivit skadad i kriget, skickats till konvalecenthem och nu har han fått en månad permis. Lyckligt nog möter han en gammal kompis som bjuder in Hastings. Hastings berättar att han skulle vilja ägna sig åt detektivarbete, nu när han har möjlighet att börja på ny kula. Dessutom berättar han att han lärt sig en del av en riktigt skicklig deckare.

Som vanligt är mysteriet avgränsat i plats och antal. Styles, det stora huset och omkringliggande natur och samhällen och antal personer presenteras från början och det dyker inte upp någon ny i slutet. Hercule Poirot bor i samhället dit gården Styles hör, och att han är där beror på att han är krigsflykting. Så här beskrivs han till utseende:

Poirot wan an extraordinary little man. He was hardly more than five feet fot inches, but carried himself with great dignity. His head was exactly the shape of an egg, and he alwas perched it a little on one side. His moustasche was very stiff and military. The neatness of his attier was almost incredible; I believe a speck of dust would have caused him more pain than a bullet wound.

Trots att det var en del ord jag aldrig sett förut tyckte jag att jag hängde med i mysteriet. Det var kul att läsa den första boken där Poirot är med. Nu kanske jag ska läsa resten i ordning??? Nej det kommer jag nog inte att orka, men jag ska nog försöka skriva upp när jag läst dem så att jag har koll. För att undvika att låna samma om och om igen....

Mysteriet då? Ja med hjälp av karta i boken får man se vilka som bodde i huset och var. Det är frun i huset som dör, gamla frun i huset, av strykninförgiftning. Hon hittas i ett låst rum och ingen kan begripa hur hon fått i sig giftet. I huset bor dessutom kvinnan betydligt yngre nya man, en ung skyddsling till kvinnan, kvinnans äldsta son med fru, yngsta son och Hastings. Dessutom finns det en doktor som ofta kommer till huset. Precis innan mordet säger en av de anställda upp sig eftersom hon menar att frun är blind som inte ser att hennes unga man bedrar henne.

Jag misstänkte rätt person bra länge.....

Har du läst denna bok? Vad tyckte du? Jag gillade mysteriet.

Svensk titel på denna bok är: En dos stryknin
Titelförteckning på wikipedia - Hercule Poirot

Hercule Poirots jul

Hercule Poirots jul av Agatha Christie (1938) börjar på ett tåg där en ung man, Stephen, står och tänker på någon plan han burit på i flera år. Med på tåget är också en ung kvinna, Pilar, som sedan visar sig dyka upp på Gorston Hall precis som Stephen.

Denna bok köpte jag begagnad precis efter att jag läst ut Tragedi i tre akter och döm om min förvåning när jag läser att överste Johnsson sitter och pratar med Poirot om just det fallet. Nå väl, Poirot finns på orten och kan rycka in för att hjälpa till med det mystiska mordet. Den gamle Simeon Lee hittas mördad inne på sitt låsta rum!

Den här mordgåtan var riktigt klurig! Det enda jag lyckades nosa upp var en tanke från Tressilian men jag lyckades inte utveckla den och få den färdig innan Poirot förklarade hur det låg till. En väldigt bra bok att läsa om du vill ha gammal spänning och en mordgåta "med massor av blod" som Agatha Christie berättar om i sin hälsning till James på bokens försättsblad.

Har du läst denna? Vad tyckte du? Lyckades du lösa gåtan innan Poirot presenterade lösningen?

Tragedi i tre akter

Tragedi i tre akter av Agatha Christie (1935) börjar med att vi är på landet hos en stor skådespelare. Han har en liten fest och plötsligt dör prästen. Inget skumt misstänks då.

Nästa akt utspelar sig hemma hos sir Bartholomew Strange och det är han som mördas av nikotinförgiftning. Ett stiligt brott kan man säga. Det verkar nästan olösligt. Som vanligt är antalet personer begränsade och alla var med från början. Jag kan som vanligt inte låta bli att jämföra med tv-serien och detta är ett fall där dramatiseringen är bättre än boken. Bokens vändningar passar utmärkt i rörlig bild.

Poirot springer i denna bok! Han brukar ju bara röra sig med yttersta grace och i maklig takt annars.

Har du läst denna bok? Vad tycker du om intrigen och mysteriet?

Morden i Midsommer: Döden i förklädnad

Döden i förklädnad(Death in Disguise) av Caroline Graham

Denna bok tänkte jag köpa i bokhandeln, den verkliga som finns på stan, men de hade skickat tillbaka varenda en för de sålde för dåligt. Så jag fick beställa på en internetbokhandel. Säljer dessa böcker dåligt överlag eller var det bara i den staden? Säljer de dåligt på internet också? Jag ser ju framemot den fjärde titeln så jag hoppas att Ekholm & Tegebjer inte ger upp nu.

Mysteriet är bra. Karaktärerna är galna och intressanta. Troy är görjobbig och Barnaby går matlagningskurs. Men jag stakar mig på långa och aviga meningar. Kanske är det bara min ovana(?) men det känns som att det blir udda konstruktioner när det står så här:

Sedan tog han upp en papperslapp ur ena jackfickan och läste vad som stod på den, av tiden det tog honom att döma, om och om igen.

Hmm, nej det kanske bara är min ovana... Det finns fler exempel men jag hittar dem inte så snabbt då jag kluddar inte i mina böcker så det får väl vara som det är med detta.

Kanske gillar jag dessa böcker bara för att jag är fast i tv-serien? Skulle du rekommendera dessa böcker till vem som helst?

Mördande seans av Agatha Christie

Mördande seans (The Sittaford Mystery) av Agatha Christie. Denna bok är en bok utan miss Marple och inte heller är Hercule Poirot med. Istället är det en ung journalist och en ung kvinna som försöker lösa mysteriet.

I det stora huset som hyrs av en kvinna och henens dotter samlas en grupp männsikor. De har en seans och anden stavar att en man ska dö. Klockslag nämns och mannens bästa vän vandrar iväg för att se till att allt står rätt till. När vännen kommer fram finner han mannen död.

Åh, jag skulle ha skrivit upp detta på en gång när jag läste boken. Det var en klart läsvärd deckare och klurig men ändå enkel.

Tv-avsnittet som gick på tv igår där miss Marple(!) var med är bara en enda röra och alldeles för tilltrasslad. Varför slaktar de en bra berättelse på detta vis?? Såg du tv-avsnittet så kan du läsa boken för de har bytt mördare, plats för mordet, och en del karaktärer finns inte med som i boken var riktigt intressanta. Mördaren kluras ut på samma detalj som i boken i allafall och det är ju alltid något. ;)

Miss Marples mysterier

Miss Marples mysterier är titeln på boken jag läste där Torsdagsklubben nämns. Mysdeckare på hög nivå. Läs läs!

Trio med böcker - deckare

Detta är sista veckan av ledighet innan studierna drar igång och därför passade jag på att låna lite deckare när jag ändå var på bibblan för att låna studielitteratur.

I måndags läste jag klart Prövad oskuld av Agatha Christie. Det är en deckare utan känd utredare, alltså varken miss Marple eller Poirot. Mysteriet tvinnas upp av de inblandade och en man som avslöjat att den som dömdes för mordet inte kan ha gjort det. När jag läste denna tänkte jag på de tips som dök upp när UnderbaraClara efterlyste sådana. I denna bok gissade jag således snabbt vem som var skurk men jag lyckades inte se några ledtrådar som pekade på denna person. Och de tydligaste vill jag inte avslöja...

Efter den boken läste jag Spegeln sprack från kant till kant av Agatha Christie. Jag trodde att jag inte läst den men det hade jag. Alltså blev det inte så spännande men jag kunde ju försöka se mönstret som Christie väver. Tyvärr tycker jag inte att denna bok håller för en omläsning trots att det är kul att Christie kopplar ihop denna bok med andra böcker. Ett exempel på det är att torsdagsklubben nämns. Torsdagsklubben är med i en novellsamling där miss Marple och hennes vänner berättar varsin gåta för varandra. I denna bok är det den som först verkar skyldig och offret är den som dog. Låt er inte förvillas av annat som påstås. :)

Dagen avslutades med att jag plöjde igenom Explosivt byte (11) av Janet Evanovich. Jag är glad att de gjort om omslagen på dessa böcker så att alla har siffran med. Originaltiteln på denna bok är Eleven on the top. Jag vet inte vad det betyder men alla andra har siffror med i titeln så det gör att de på engelska är lätt att hålla ordning på om man gillar att läsa kronologiskt.

I denna bok slutar Stephanie på borgensbyrån och söker andra jobb. Till slut hamnar hon på Rangeman och det går rätt bra. Jag gillar att hon får sköta ett lugnt jobb och att hon blir co-driver till Lula. Kanske är det så att miss Plum måste skapa sig ett rykte om att skjuta först och fråga sen för att kunna lyckas fånga borgenssmitarna?? Mysteriet i boken är rätt tunt men känns ändå som det mest troliga hittills, av de jag minns. Som vanligt när jag läst en av dessa böcker vill jag bara läsa fler och därför vill jag till bibblan så fort som möjligt och låna nummer 12, Skuggat byte. Den har En bok om dagen läst så kika där om du vill veta mer om den.

Så kanske var det veckans dos av deckare? Det visar sig. Jag har under veckan fortsatt med mitt syprojekt som inebär att sy den 50-talsblus jag skrivit om här i bloggen. Den ska jag använda i helgen då det är årsmöte och årsträff med Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren. Nu håller jag tummarna för att det går bra att få dit knapphål och att det blir fint väder i heglen i Krokek.

P.s det var ju synd att jag inte bloggat om den där boken där Torsdagsklubben beskrivs. Det var många kluriga fall i den boken och jag minns dem väldigt bra! Grr. Har du läst den så tipsa mig gärna om titeln på boken.

Och jag har ju läst en morden i Midsomer också. Har jag inte bloggat om den heller? My gaaad. :)

Maria Lang: Akta dej Katja

Äntligen har Maria Lang skrivit en deckare för ungdom! Vad händer egentligen i det idylliska Skoga? Katjas sommarlov i det fagra Bergslagen blir inte alls så fridfullt som hon hade tänkt sig. Redan när hon stiger av bussen får hon en olycksbådande känsla av fara...ingen möter henne...

Så står det på baksidan av boken Akta dig Katja av Maria Lang(1971). Det är den första boken om Katja och Jan. Jan är i denna bok fem år och ser och hör allt. Dessvärre lyssnar inte de vuxna lika noga på Jan.... Kajta har blivit vittne till stölder av båtmotorer men innan hon hinner gå till polisen så försvinner hon.

Mysteriet och spänningen är bra och det är nog bara mina vuxna och lätt feministiska ögon som tycker det är lite väl mycket betoning av hur snygg alla karlar tycker Katja är. Sen blir boken lite tråkig när det helt plötsligt blir en anti-drog-kampanj som känns så ytlig. Den ingrediensen ger inget lyft åt berättelsen.

Snygg klocka! Den känns väl igen från de senaste årens klockor?

Jan och Katja jagar jultomten

Morden i Midsomer: En tragisk mans död

Jag skrev att jag skulle återkomma. Hmm, jag gillar ju tv-serien och det är nog det som gör att jag kan ha överseende med den obehagliga, slemmiga och knepiga figuren Troy. Denna deckare är också uppbyggt kring ett drama och i denna är det en teatergrupp i Causton som är i fullt fokus.

Morden i Midsomer: En tragisk mans död

Eftersom jag var slarvig med mina julklappsönskningar fick jag köpa boken själv. Det kändes både ovanligt och lyxigt att gå in på bokhandeln och köpa en bok med hårda pärmar som jag själv ska läsa och njuta av. Trean har jag redan önskat som födelsedagspresent.

Jag återkommer när jag läst den. Har du läst denna bok redan? Vad tyckte du?

Här hittar du det utgivande förlaget där jag även lånat bilden.

Tillägg 19 januari: Andra inlägg. Morden i Midsumer ettan

Tv-serien Morden i Midsomer: Domedagen

Domedagen (Judgement Day 1999)

Detta avsnitt var jag väldigt nyfiken på efter att ha sett Bakom-serien-avsnittet om Morden i Midsumer. I Domedagen ser vi Orlando Bloom. Jag känner igen honom från Sagan-om-Ringen filmerna och ville nu se hur han var i en detektivserie.

Han gjorde en fin insats men fick tyvärr falla offer för en högaffel. En rolig detalj var att ett av husen i serien hade namnet Lothlorien och Barnaby och hans assistent bytte några meningar om böckerna.

Barnaby: Åh, Lothlorien. Det är från Sagan om ringen. J.R.R Tolkien.
Troy : Jag har inte läst den. Jag började på Bilbo, men det var bara dvärgar och älvor. Jag gillar böcker som är lite mer...

Jag har precis börjat på Bilbo - en hobbits äventyr och det ska bli intressant att se vad jag tycker om den. kanske säger jag som Troy eller så upptäcker jag att jag gillar att läsa Fantasy. Vem vet?

Undrar om manusförfattaren klämde in det där om Lothlorien och Sagan om ringen för att de visste att Orlando Bloom skulle vara med i den filmen? Någon som vet allt om filmerna som kan upplysa mig?

Andra bloggar om: Orlando Bloom, Sagan om ringen, fantasy, böcker, Andra bloggar om: Morden i Midsomer

Morden i Midsomer: Morden i Badgers Drift

Morden i Badgers Drift är en deckare av Caroline Graham. Har du sett tv-serien så är du bekant med huvudpersonerna men om du missat denna härliga tv-serie så är det kommissarie Barnaby som tillsammans med assistent Troy löser mordfall på löpande band i grevskapet Midsomer.

Barnaby har en fru som han älskar och uppenbart är att de har ett bra hemliv också. Deras gemensamma dotter Cully sätter myror i huvudet på dem genom att komma hem från collage med pandasminkning ena gången och tuppkam nästa. Detta skiljer sig från filmatiseringen där Cully är en ung människa utan rebelliska takter.

Barnabys fru är urusel på matlagning, så dålig att hon slutar på sin matlagningskurs för att inte knäcka kursledaren. Detta ser vi ju prov på i allafall de tidigare avsnitten i tv-serien. Barnaby själv är känd för sina vackra perenner och att han är intresserad av växter är något som märks genom små kommentarer om att den och den växten är så fyllig och lummig, den storblommiga klematisen, och den magra humlen osv. Jag antar att det är därför man får bilden av ett ständigt grönskande grevskap när man ser serien.

Troy är en rikigt knepig figur i denna bok. Han är den person som är värre i boken än på tv alla gånger. Visst känner man igen vissa drag som att han tycker att allt som är det minsta utanför en snäv norm är ytterst knepigt och han tänker alla möjliga lustiga saker. Precis i början av boken verkar det som att han har en fru men i resten av boken nämns aldrig något om en fru Troy. Däremot får vi veta att han gärna hade firat rejält efter en lyckad grej och att en av de andra polisernas trosor hur lätt som helst hade hamnat i hans handskfack i bilen.

Mysteriet då? Ja det är en typ av pusseldeckare i stil med Agatha Christie. Det är en mängd tider som ska klaffa och personerna visar sig dölja på en massa hemligheter. Begravningsentreprenören och hans mor är en av kuggarna i byns maskineri. Dessa två visar sig hålla på med utpressning och de har ett litet knepigt förhållande. Ett annat annorlunda förhållande är det mellan syster och bror. I både boken och filmatiseringen syftas det på en pjäs av John Ford (1586-1640?) Så synd att hon är sköka.

På bokus: Morden i Badgers Drift
På adlibris: Morden i Badgers Drift

Andra bloggar om: Morden i Midsomer, Caroline Graham, böcker, deckare

Intertextualitet eller hur Bridget Jones möter mr. Darcy

Mr. Darcy är en av litteraturens mest eftertraktade karlar. Eller? Först möter vi honom i Stolthet och fördom av Jane Austen. Där är det Lizzy som uppfattar mr. Darcy som en stolt människa som inte alls är ödmjuk och att han dessutom är långsint och inte förlåter andras brister gör att de inte blir de allra bästa av vänner. I början av boken är dessa två på samma bal och då är mr. Darcy den enda av männen som vägrar att dansa med någon annan än de damer i samma sällskap som han själv. Senare i boken så friar mr. Darcy till Lizzy som tackar nej. Allt detta är en del av en invecklad historia och det är absolut läsvärd bok. (Skynda skynda!) I sin kamp att rätta till misstag och förbättra sin position hos Lizzy så lägger mr. Darcy ut stora summor av pengar.

Sen kom BBC:s underbara filmatisering av Stolthet och fördom. Den gick som en tv-serie i 6 delar och finns på dvd om ni vill se den. Där spelades mr. Darcy av Colin Firth. Hela serien är så bra! I stort följer den boken väldigt nära men självklart att manusförfattarna lagt till en del scener som de tycker förstärker intrycket man får från boken. I den här serien kan man verkligen studera hur mycket av skådespeleriet som kan ske i ögonen. Ooooo.

Jepp, en av scenerna är att mr. Darcy dyker i en damm/liten sjö och badar en sväng. Denna scen nämns otaliga gånger i Bridget Jones: The Edge Of Reason. I Bridget Jones Diary finns det en mr. Darcy som i början av boken presenteras som följer:

The rich, divorced-by-cruel-wife Mark - quite tall - was standing
with his back to the room, sqrutinizing the contents of the Alconburys'
bookshelves:mainly leather-bound series of books about the Third reich, wich
Geoffrey sends off from Reader's Digest. It struck med as pretty rediculous to
be called Mr Darcy and to stand on your own looking snooty at a party. It's like
being called Heathcliff and insisting on spending the entire evening in the
garden, shouting 'Cathy' and banging your head against a tree.

Heathcliff är en av huvudpersonerna i Svindlande höjder. Ett hemskt drama där Heathcliff blir kär och galen i Cathy. Läsvärd bok om man står ut med 100% dysterhet.

Tillbaka till Bridget Jones Diary så är hennes mor på äventyr med en svindlande portugis. Mr. Darcy reser till Portugal för att leta rätt på portugisen och Bridgets mamma. Vi som läsare får förstå att mr. Darcy förmodligen lagt ut stora summor pengar för att reda ut trubblet.

I filmen/filmerna om B.J ser vi Colin Firth i rollen som mr. Darcy...

I boken B.J : The Edge Of Reason möter vi såklart mr. Darcy igen och dessutom får B.J åka till Italien för att intervjua Colin Firth.

Böckerna om B.J är läsningen som ger goda skratt. Och en del lust att kicka B.J och hennes vänner i baken. Eller är det oss själva vi ska kicka i baken??

knuff.se/böcker
Andra bloggare om Bridget Jones dagbok: här

Andra bloggar om: Stolthet och fördom, Jane Austen, klassiker, böcker, Bridget Jones, Colin Firth