Niceville och smultron

I går läste jag Niceville. När jag upptäckte att kapitlen i sjok berättades ur tre kvinnors perspektiv blev läsningen genast lättare. De flesta sjok kändes alldeles lagom långa på så sätt att tillräckligt mycket nytt och framåtdrivande hade presenterats samtidigt som personerna växte så sakteliga.

Det är en berättelse som utspelar sig i Mississippi i USA på slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet. Jag är för ung för att ha snappat upp vad som hände då, när det hände men fragment har ju ändå sipprat ner till mig i det lilla landet Sverige genom skola och tv-serier.

Svarta skulle inte integreras i samhället på lika villkor var den gängse uppfattningen. Som började dallra i kanten. Skeeter bestämmer sig för att det är dags för de svarta i hennes samhälle att skildra vardagen och blir nära samarbetspartner med Aibeleen. Aibeleens vän Minny är den tredje kvinnan som berättar i Niceville. Alla tre råkar ut för jobbiga och obehagliga situationer. Det är en urbra bok.

Jag kunde inte sluta läsa innan jag var klar och jag märkte inte hur mycket klockan blev. Runt halv ett i natt slog jag ihop boken och sa godnatt till katten och det lilla huset. Det tycker jag talar för att boken är bra.

I dag på förmiddagen tog jag en promenad i sommarsolen och hittade mognande smultron i vägkanten. Stora tussar av vitklöver som doftar så gott fanns det också gott om.