fredag 18 februari 2011

Barnen och deras rätt att slippa hängas ut på nätet

Jag har läst lite här   och  där om olika reaktioner på att skriva eller inte skriva ut barnens namn. Jag antar att allt handlar om nätet och världen här. Det är så mycket som förvirrar mig här:

1: Är det en skyldighet som bloggande förälder att skriva ut sina barns namn?
2: Är det verkligen en rimlig rättighet att kräva att en bloggare ska skriva ut barnens namn?
3: Räcker det inte om en bloggare skriver att barnen fick mat/kördes till dagis/åkte pulka? Det är väl bloggaren du har en relation till?
4: Kan det vara så att en bloggande förälder inte vill att du ska ha någon relation till barnet/barnen utan bara till den som sitter bakom tangentbordet? Samma förhållningssätt som många verkar ha med alla andra nära och kära. De flesta bloggar jag läser hänger inte ut namn på de människor bloggaren möter, umgås eller råka pussa. Är det helt främmande att skribenten väljer att göra så med även sina barn? Eller sambon/älskaren/pojkvän/flickvän/man/fru?

Så för bloggosfären anser jag att det är helt rimligt att som skribent avstå från att skriva namn på alla, inklusive sig själv om så är fallet.

I verkliga livet är det en helt annan sak, men det berör jag inte här.

Det om detta.

7 kommentarer:

Claramaja sa...

Hmm kan det inte bara vara så att var och en gör som de tycker känns rätt, måste det finnas nåt som är rätt och fel.

Finns kanske en anledning varför många har en alias i "bloggosfären"....

Det beror väl oxå på vilken anledning man har en blogg på internet vill man synas eller vill man bara vara en i mängden, nån som man inte lägger märke till???
Eller vill man helt enkelt ha den som arkiv för framtida återblickar?
Alla skriver väl en liten bit av historia här på internet eller?
Kram Camilla kusin

Maud/En bok om dagen sa...

1. Nej. Herregud. Det kan det inte på något vis vara!
2. Nej. Inte vettigt alls.
3. Det räcker.
4. Jag skriver inga namn överhuvudtaget. Så: varför skulle jag skriva mina barns namn? Min blogg, mitt liv, mina tankar - jag har bestämt att jag gör så.

Anna Eleonor sa...

Tack Claramaja och Enbokomdagen! Det är skönt att få lite mera, och balanserade, tankar. Nu ska jag smälta allt detta.

Anna Eleonor sa...

Precis; det finns inget rätt och fel i detta. Men det är det jag grubblar på att en del verkar tycka. De har rätt att få veta barnens namn, och om bloggaren händelsevis väljer bort att skriva ut det då finns det vissa som anser att de har rätt att kräva en förklaring av bloggaren. Det var ett exempel.

Jag läser bloggar där skribenten skriver ut alla namn på familjemedlemmar och har med bilder och En bok om dagen som inte har ett enda namn. Och de får göra så utan att ifrågasättas som vissa andra. Skumt.

Gunnar sa...

Gomorron!

Jag har blivit alltmer försiktig med att lägga ut namn o bilder på alla som känner. Inte bara när det gäller barn.

Jag har alltid varit öppen med vem jag är i bloggar, formum facebook etc. Och skriver aldrig nåt som jag inte kan stå för.

Vad tyckte Du om gårdagens melodifestival? Jag tyckte Rock a Billy-gänget var bäst.

Maud/En bok om dagen sa...

Alltså, jag berättar ju om somligt som vi gör inom familjen, och jag benämner mina barn minstingen, mittentösen och stora tösen - och det räcker så, tycker jag. De som känner mig IRL vet ju vem som är vem, och för de som inte känner mig kan det inte spela någon roll vad mina ungar egentligen heter.

Vad många glömmer bort, är att man sållar hårt bland det som läggs upp i bloggen. Jag har inte med vidare mycket sorger och bedrövelser i min blogg, och folk som läser den kan lätt få för sig att man lever i en lyckligt skyddad liten såpbubblevärld - men så är det ju inte. Det handlar bara om att jag har bestämt mig för att min blogg ska få vara ett hyfsat positivt ställe. Såna ställningstaganden glömmer somliga bort.

Och jag har sett somligt av den där debatten som kräver kön och namn, och tycker att det är ett ypperligt exempel på hur viktigt det är att diskutera rätten till integritet även på nätet.

Anna Eleonor sa...

Gunnar: Ja, den enda man kan stå för är sig själv. Vi hade kalas här samtidigt som melodifestivalen så jag missade alla låtar. Men en annan som var med gillade Playtones så jag ska lyssna i efterhand.

En bok om dagen: Ja jag har ju följt din blogg rätt länge och det är ju alldeles ypperligt att kalla sina familjemedlemmar så som du gör.

Integritet på nätet kräver faktiskt lite eftertanke och diskussion... Jag grubblar lite då och då.